Montañita vägrade liksom släppa tag om oss. Dagsrutinen var ungefär att sova till 12, äta frukost på frukostgatan (10 stånd längs en gata vilka alla serverade exakt samma saker till exakt samma priser - nevertheless gick vi alltid till samma stånd), sova/surfa på stranden, äta lunch kl 17, förslagsvis en burrito på guadalajara (förlåt Bianca men de var goda ju) eller fisk i jordnötssås hos killen med pescado con salsa de maní, hem och duscha och sitta på takterassen och se solnedgången och dricka rom, gå ut till calle de los cocteles och sitta hos Mario och dricka billiga men fuerte drinkar samt förhandla ner priset liite till jämfört med igår (antingen på Freddies vis genom att ta rätt på vad "idag" och "rabatt" heter på spanska och sen säga exakt det, varken mer eller mindre. Eller på mitt vis, genom att beställa tre drinkar som kostar $6 styck och säga att det kostar $12. "Näe det kostar $18" "Nej men titta vad fina tjejerna är" (Stina och Stefanie) "Ja du är ju också fin" "Precis, därför kostar det $12" "Okej...det kostar $12".) Sen äta streetfood till middag vid 23, gå och kissa på "the pee bar", dansa på Caña Grill halva natten och inte gå hem förrän 05 för att någon kom på att vi kunde ha en egen efterfest på the pee bar. Repetera. Näst sista kvällen i Montañita träffade vi ett holländskt par, Ruben & Floor (hahaha ja det stavas så) på terassen när vi satt och spelade kort och hade bestämt oss för att inte gå ut. De övertalade oss och det hela slutade med att vi inte kom hem förrän 06.30 för att vi hade oklara diskussioner hemma hos krullet som sitter i receptionen i vanliga fall. Problemet med att hänga för länge på en för liten ort är att en får så många människor att hälsa på till slut. Vi har killen med salsa de maní, surfläraren, volleybolläraren, krullet, Jorge som äger hostlet, Mario, James, han från Australien, Uruguay, the peruvian girl, the guy with the puppy, Danmark, Stefanies spanjor, fyllefransken som äger ett annat hostel, Mr Ocean såklart, Biancas pojkvän från Argentina, tönten med gitarr och ADHD, the indigenous guy, tvillingarna, för att inte tala om alla oklara som ropar "Suecia & Hollanda" efter oss. Därför kände vi att det var dags att dra vidare så vi hakade på Stef som ska till Galapagos imorgon och nu sitter vi i Guy...G-town och funderar på var vi ska åka imorgon för nu är vi redan less på stan (patetiskt jag vet, det tog ca 2 h men nu har vi ätit god glass och det var ungefär allt jag ville).