RAINBOW MOUNTAIN - HÄSTAR, STUP OCH HAGEL

Så. Det finns ett ställe som heter Rainbow Mountain (Montaña Colorada). Fan vad coolt tänkte vi och bokade in oss på en dagstur. Sagt och gjort, imorse gick vi upp kl 02.40 och 03.15 kom bussen och hämtade oss. Efter en timme av vimsande runt Cusco för att plocka upp folk samt frustrerande mycket vändande i återvändsgränder lämnade vi stan och siktade österut. Med mycket underlig musik och ganska kallt i bussen var det svårt att sova men till slut lyckades nog de flesta få en liten blund iallafall. Vi nådde en liten pytteort kring sjutiden och serverades frukost (te, kaffe, bröd och marmelad - alla glutenintoleranta ropar hej på tre) innan vi åkte den sista halvtimmen till starten av trekken som ligger på 4300 m höjd. Väl där gick vi ca 20 minuter i gegga innan Stina fick tag i en häst för 70 soles (210 kr, mkt rimligt och värt mtp hennes tillstånd senaste dagarna) och vi andra stretade på mot toppen på ca 5100 m. Det var tungt och ont om syre och jag gick överjävligt långsamt idag men så kan det vara ibland faktiskt. Efter tre och en halv timme nådde jag toppen, sist i vårt gäng med tre glada blondiner ivrigt påhejande sista biten däruppifrån. Vandringen i sig var mycket vacker med mäktiga berg och stigen som ringlade fram längs en vidsträckt dalgång över små bäckar och kullar, lamor och får överallt på bergssidan och locals i traditionella kläder som hyr ut hästar åt turisterna. Berget i sig är ju dock en egen historia. Det är alltså randigt. Låter bilderna (edit: internet är en bajshög - ni får en bild så länge, hoppas på fler imorgon och ska försöka tömma kameran också) tala för sig själva men alltså ja. Ville grina lite när jag nådde toppen för att jag faktiskt fixade det (klart jag visste att jag skulle göra det, finns väldigt lite som talar för att ge upp i den här kroppen men det gick verkligen fruktansvärt långsamt idag) och fick den där magiska kicken av att ha besegrat ett berg på egen hand och ta fina bilder och självklart dansa reccedans med min andra hälft. Frågar ni mig imorgon skulle jag gladeligen göra om det men det var mer än en gång idag som jag undrade vad i hela fridens tider jag gett mig in på. Kan ej ladda upp filmer här men kikar ni på min och Stinas story på instagram (stinajuh & frikafjallstrom) så får ni bland annat se hästar, branta stup och hagel. 


På vägen hem fick vi se massor av magiska utsikter som vi av olika anledningar (sömn/mörker) missat på vägen dit. Det är ganska coolt att rulla fram på bergssidan på små vägar med hårnålskurva efter hårnålskurva med hundra lamor som stirrar på en med sina töntigt söta ansikten. Det är också ganska mäktigt att åka längs en älv genom en ringlande dalgång som nötts fram genom årtusenden och nu flankeras av två gigantiska branta mosstäckta bergssidor. Peru är vackert. Jag är glad att vi äntligen är här. Kan inte fatta vilken himla tur vi har i livet som får uppleva alla dessa galenskaper och fantastiska utsikter.

På torsdag ska vi ge oss ut på en femdagars vandring som avslutas i Machu Picchu. Det ska också bli ganska kul.

THE BEST PISCO SOUR IS THE ONE YOU SHARE WITH FRIENDS

Hej Cusco! Eller Cuzco, beroende på om en är native inka eller spanjor. Idag har vi gått en gratis (alltså tip-baserad) walking tour i stan med en mycket amusing liten guide. Han var född i Peru, i Amazonas men hade bott i Cusco i tio år och hittade i stan som i sin egen ficka. Vi fick se massor av fina byggnader (tydligen finns det 18 kyrkor i stan av vilka merparten var inkatempel innan spanjorerna kom och tog över) och lärde oss det ena med det tredje. Tydligen var det 189 (om jag ej minns fel) spanjorer med bodyarmour och eldvapen som erövrade Peru. Inkafolket (20000 st at the time) trodde de var gudar och fattade inte riktigt vad som pågick först. Till slut kom en snubbe som hette Toupaq (mkt oklar stavning här känner jag men det är inte rapparen som avses, han kan jag iaf stava till. Dock kan nämnas att guiden dyrkade Tupac och tyckte han var värsta geniet) och gjorde revolution och mitt på plazan finns en minnesplats till hans ära, han blev brutalt ihjälhavd med fyra hästar för att spanjorerna ville göra ett exempel.
För att förklara rubriken så var det det guiden sade efter att han påpekat att inkafolket och spanjorerna har olika sanningar om historien, vem är hjälten och vem är förrädaren etc. Här menade han att det är bättre att vi tar er sanning och vår sanning och gör en större, bättre sanning istället för att bråka. Turen slutade på en liten marknad där vi köpte grenadilla, och drack megagod juice på mango, passionsfrukt och apelsin samt åt en omelett. Sen gick sjukis-Stina hem och lade sig medan jag och Stefanie gick till en annan marknad och kollade på krafs innan vi gick till en "black market" där en enligt uppgift både skulle kunna köpa the north face och the north fake beroende på vad en var intresserad av. Efter att ha varit in i fyrtioelva affärer där alla fleecetröjor var för korta i ärmarna eller för vida för henne (hon var på jakt efter varma kläder inför vår hike på tisdag) hittade vi till slut en hermodell som funkade och lite annat, sen köpte jag en stor påse russin för 6 kr och tappade direkt hälften på golvet. Sen köpte vi en äcklig quinoadricka för 3 kr och gick hem fort fort (uppförs på 3500 m höjd, mkt flåsigt) innan regnet började vräka ner och åskan drog igång. Nu ligger vi ihopkurade i dormet (det är bara 13 grader ute enligt instagrams himla filter) och lyssnar på regnet som smattrar och väntar på att det ska ge sig så vi kan boka vår hike till på tisdag.

Okej fortsättningen lyder att vi somnade och det enda vi lyckades med efter det var att gå och handla, laga en awesome quinoa-one-pot-gryta & sen kolla på the danish girl alla fyra ihopkrupna i en säng i dormet med en hörlur var. (Ganska bra bedrift det ändå). 
Inatt blev vi väckta vid fyratiden av två jättefulla eller jättehöga danskar som vägrade vara tysta när de skulle packa för att åka till rainbow mountain så det var ju intressant. Stina mår skit idag så den nya planen är att boka rainbow mountain imorgon, ta en vilodag och sen göra the Salkantay trek dagen efter det i hopp om att hon har repat sig då. 

PIURA - LIMA

Update: ösregnade i Piura imorse, alla gator blev sjöar och allt blev lera. Flygplatsen var full med äckliga kryp och jävelskap så ni kan se nedan hur nöjda vi var att flyga därifrån. Nu sitter vi på flygplatsen i Lima (vi var ut i två sekunder för att känna på värmen och kunna claima att vi har varit i Lima), här är det mycket riktigt väldigt varmt men vi har fått rapporter om 15 grader i Cusco så det känns rimligt med vandringsbyxor och tjocktröja i handbagaget. Stefanies kompis som väntar på oss i Cusco har hittat en fyradagars vandring för $150 och bokat ett hostel åt oss också så vi bara glider in på ett bananskal men det känns ju fint för en gångs skull.