"WE ARE SINKING!" "WHAT ARE YOU SINKING ABOUT?"

De som vet de vet angående mkt oklar rubrik. 
Efter en arla morgon med ris, soyabitar i gudomlig sås & gröna linser till frukost samt mycket hejdåkramande av vår fantastiska franska tant samt en snabb bankomatrunda av Stina satte vi oss på shuttlen till Portobelo. Kan inte riktigt släppa känslan av skolutflykt en får av att sätta sig i en minibuss med 10 andra personer på väg till en oklar ort för att åka på en (fortfarande något) oklar resa. Alla sitter som förväntansfulla barn men vi vet inte vad vi ska förvänta oss riktigt. Dessutom försvinner allt kontrollbehov och känslan av att "jag måste hålla ordning på mig själv och mina grejer och vars vi ska av och hur mycket vi ska betala" som en har på lokalbussarna så vi bara sitter där och...sitter. 

Hursom kom vi fram vid 10-tiden efter att ha stannat på ett supermarket för att fylla på förråden av nödvändiga saker som rom, gin, chips och ginger ale. Vid 11 hade vi ett möte med vår kapten Charlie och fick veta lite mer kring resan. Vi ska kliva ombord vid 17 ikväll & styr direkt efter middagen mot San Blas-öarna. Där spenderar vi tre dagar och två nätter innan vi styr mot Cartagena. 

Efter mötet gick vi ned på samhället och käkade lunch (kyckling och ris, Stina ville ge upp på livet först men hon fick lite potatismos också så det var nästan okej) och kikade på en himla ruin som såg lame ut (okej vi gillar inte ruiner men vafan, det är alltid bara en hög med sten och hundra asiater med Nikons i högsta hugg) innan vi hittade en affär där vi ville spendera våra sista Panama-mynt. Visade sig att vi hade $2,75 och det fanns en liter chokladglass för $2,75 - match made in heaven varpå vi glatt tryckte i oss en halvliter glass var. Nu sitter vi på baren och försöker sluta vara jättemätta, det går sådär.

Vår grupp består av 18 personer från Tyskland, Schweiz, Storbritannien, Colombia, Holland och även tre svenska grabbar som vi inte hunnit hälsa på än. Vi såg på håll att de var svenska så jag bettade om en öl med tyskan om var de var ifrån. Lätt vunnet ✌ skandinaver ser alltid så himla skandinaviska ut. Svårt att dölja, antar att vi också gör det med Stinas hårfärg och min hudfärg och blå ögon så det skriker om det. Nu blir det iaf radio silence här i ett par dagar framöver!

Mycket talande bild: "såhär ska du fota". 

HAVET ÄR DJUUUUPT

Efter mycket velande och räknande bestämde vi oss imorse för att stanna här en natt till och boka den dyra shuttlen till båten i Portobelo imorgon bitti. Vi insåg att det nästan gick på ett ut när en took in consideration att boendet är dyrare i Portobelo och att vi har kök här. Jag (Fredrika alltså, Stina ska komma tillbaka till Cementa - ni behöver ej oroa er) har sökt jobb hela förmiddagen och tänker nu slänga mig i poolen pga totalt överhettad efter att ha hanterat varm elektronik och försökt TÄNKA flera timmar i rad. Planen för eftermiddagen är att ta ut pengar (båten ska betalas i cash) och packa inför äventyret som väntar. Annars ska vi bara laga god mat och göra ingenting. Så himla skönt. 


Ja för övrigt om någon missat det så ska vi ju alltså SEGLA I FEM DAGAR VIA SAN BLAS-ÖARNA ÖVER KARIBISKA HAVET. Kan ej förstå hur coolt det kommer bli så tänker inte ens försöka. Medges att detta gör ett litet hål i vår budget men när valet stod mellan att tråk-flyga till halvdyrt pris och missa San Blas eller pay up och (förhoppningsvis) få en skitcool upplevelse till havs i fem dagar så var vi inte svårövertalade. 

Bilden är från Utila, solnedgångar vid Karibiska havet må vara bland det goaste som finns ska ni veta! 

JORDNÖTSSMÖR ÄR LIVET OCH BILDBOMB

Vi har ätit alla pannkakor med jordnötssmör, banan och chokladsås och nu är vi redo för en ny dag! Lite ledsna för att en av våra favorittanter ska åka men sådant är hostellivet. Här kommer tusen bilder från senaste dagarna: 

Obs Lisa pekar på poolen vid vårt hostel på bilden nedan, insåg att det inte var helt obvious.