Nej ibland är inte livet en dans på rosor, inte ens när en är på 7 månaders semester. Stina har fått sjukt ont i ryggen och en rejäl förkylning på samma gång vilket resulterar i att hon knappt kan nysa pga smärtan. Jag å andra sidan lyckades äta en massa gluten igår så idag är inte allt som det ska, för att uttrycka sig milt. Vi hittade en jättemysig restaurang där en ej fick ha skor på sig utan låna varma stickade sockar och sitta på puffar kring en öppen eld i spisen. Vi beställde en gigantisk portion guacamole med tortillas, i mitt fall majstortillas som tydligen inte var gjorda på majs men det var dödsgott iallafall så det är alltid något. Idag vaknade vi supertidigt av någon anledning men masade oss upp först vid 9. Gick glada i hågen (någorlunda iaf) till affären för att köpa frukost för att sedan upptäcka när vi kom hem att köket är tillgängligt först kl 12. Åt en mango på rummet och surade, jag stack ut och sprang en runda och nu har vi fått i oss frukost till lunch och mängder med te med lime i så livet känns lite bättre men Stina är fortfarande helt sänkt, så jag gick och köpte "tabletas fuertes" i hopp om att hennes rygg ska ge sig iallafall. Vad gäller förkylningen har jag ordinerat massor med te, c-vitamin, vatten och vila i horisontalläge. Ikväll ska jag göra quinoabiffar med vitlöksstekt broccoli och det kommer bli SÅ GOTT. Har fortfarande hoppet uppe om att min mage kommer tycka att det är en bra idé. Puss och kram från sjukstugan - i brist på annat får ni en bild på Stina som dödar en guanabana (som egentligen redan självdött men det är en annan historia).