stinafredrika.blogg.se - TITICACASJÖN & MIDDAG FÖR 12 KR

Vi gick till piren i Puno och förhandlade ned priset på en dagstur med besök på två öar och båtresa tor till 25 soles eftersom vi var ett helt gäng på sju personer (vi hittade lite folk på hostlet och på bussen som vanligt och övertalade alla att åka med oss).

Första stoppet var de flytande öarna Uros, det är alltså man made öar som är gjorda av en slags vass som växer intill. De knyter ihop rötter och lägger på en massa vass i olika lager och ankrar öarna i botten (annars sa tanten att de skulle åka över till Bolivia och det hade hon inte pass till haha) och lägger på mer vass uppifrån allt eftersom den ruttnar underifrån. Mycket spaceig upplevelse eftersom hela ön är lite spongy och mjuk och läker igenom vatten på sina ställen. På de tre mycket små öarna bor det totalt 12 personer som allihop nu uteslutande jobbar med turism och hantverk att sälja till turisterna.

Nästa stopp var en rejäl båtresa bort, Titicacasjön är stor alltså. Jättestor. Den ligger dessutom 3800 möh så en är konstant andfådd känns det som. Vi blev avsläppta på ön Taquile som är ganska stor och ganska hög och såg lite ut och kändes som svensk vår med söta blommor och små hus. Här fick vi en lokal liten tant till guide som ledde oss upp på toppen av ön där vi käkade quinoasoppa och stekt fisk till lunch och kikade runt lite på torget, köpte ett par armband och kollade på mössor och vantar som lokala män stickar. Sedan kom tanten tillbaka och ledde oss ned på andra sidan via gulliga stenportaler till en annan hamn där båten hämtade upp oss. Allihopa somnade på båten tillbaka och sen gick vi och köpte äckligt peruanskt vin i en affär (nej det är klart vi inte visste att det var äckligt) och grönsaker på marknaden för 28 soles (totalt 4 soles per person = 12 kr, bra deal) och lagade middag i hostlets kök tillsammans. Sanne hade på traditionellt holländskt vis gjort i ordning en frågesport med alla sorters frågor från de senaste veckorna och vi tävlade på blod och allvar om priset som bestod av en snickers.
I skrivande stund sitter vi på bussen mot La Paz i Bolivia och det känns sorgesamt att lämna våra vapendragare från Utrecht men förhoppningsvis hinner vi få till en sista kväll i Lima och om inte annat har vi planerat reunions i sommar.