Det kostade skjortan och vi missade frukosten på hostlet men jäkel vad roligt vi hade! Vi hamnade återigen i en grupp som hette "sexy lamas", förstår inte hur det kommer sig men det var ett gäng britter, två tyskor varav en satt ihop med en estlänning, tre österrrikiskor (heter det ens så? Låter snarare som någon som har skor på sig), en aussie och två faancy italienare och vi började dagen på 4700 möh med en halvtimmes cykling ned längs en asfaltsväg för att komma underfund med cyklen och testa på lite. Sedan fikade vi lite mer och begav oss till den faktiska 'dödsvägen' som när den användes (fram till 2006) skördade 96 liv per år. Nu är det bara enstaka locals och cykelbussar som använder den. Ja, och vi då. Himmel och pannkaka vad roligt! Enligt guiden dör här en turist per år och halvvägs nere var det en snubbe (Stina är helt övertygad om att det var en brud men vi låter väl det vara osagt helt enkelt) ur en annan grupp som cyklat över kanten men haft tur & landat mjukt i buskarna nedanför och blev upphissad med ett rep. Vill det sig illa och en är kass/har otur/är vårdslös så kan det absolut gå dåligt men bara en beter sig och har lite common sense så är det safe. Mkt spännande dock att det är vänstertrafik (?!) så en skall hålla till vänster mot själva stupet hela vägen ned. Stina hade lite otur och lyckades först klota precis i början så hon fick cykla med en öm hand resten av vägen, sedan halvvägs ned hoppade hennes kedja så hon fick vänta på att guiden skulle fixa den. Vi slirade iallafall runt i lösgrus och gegga, cyklade genom vattenfall och små bäckar så vi blev alldeles blöta och leriga mem mycket glada och avslutade dagen på en restaurang med pool så vi kunde svalka av och fräscha upp oss innan vi åkte tillbaka till La Paz.