Well, eftersom vi tycker att det är jätteroligt att åka buss när det är påsk och alla andra också gör det så gjorde vi det hela dagen igår med. Vi gjorde inte mycket vettigt i Aqp faktiskt förutom att sova mycket gott under riktiga täcken (när hönde det senast undrar en ju), äta en tamale till frukost och passa på att prata med våra familjer när de så praktiskt befann sig allihopa på samma ställe istället för utspridda över landet. Sedan tog vi bussen till Ica och det tog på riktigt dubbelt så lång tid som vi trodde meaning att vi kom fram kl 02. Då körde Stina lite fula tricks på taxichaufförerna och fick ned priset till 4 soles och vi tryckte in oss i en minitaxi med våra väskor. Problemet var bara att när vi kom fram till hostlet vägrade det erkänna att det existerade. Ingen öppnade och det fanns ingen skylt om att det ens var ett hostel men vi var på den korrekta adressen och grindvakten sa "ja, det är ett hostel där" men hostlet höll inte med om det alls. Efter tio minuters funderande, frågande, plingande och hojtande öppnade kl 02.30 en kvinna dörren och sa "välkommen" som om ingenting hänt och gav oss ett rum och lösenordet till nätverket (alltid viktigt med wifi). Mycket intressant upplevelse. Vi somnade på två röda och på morgonen packade vi ihop oss, åt en banan och tog en tuktuk till Huacachina vilket är en liten ministad kring en sån där klassisk oas mitt i öknen ni vet som en ser i filmerna. Väl där förhandlade vi med en gubbe och sedan åkte vi strandbuggy och sandboard i sanddynerna i en timme. Jäkel vad roligt! Chauffören skulle givetvis ta lite selfies med "los chicas rubias" och blev överlycklig när jag klättrade upp på taket och posade. Det var dock klurigare än jag trodde med bräda då den knappt satt fast på fötterna och sanden betedde sig som trögt puder ungefär.