Så. Det finns ett ställe som heter Rainbow Mountain (Montaña Colorada). Fan vad coolt tänkte vi och bokade in oss på en dagstur. Sagt och gjort, imorse gick vi upp kl 02.40 och 03.15 kom bussen och hämtade oss. Efter en timme av vimsande runt Cusco för att plocka upp folk samt frustrerande mycket vändande i återvändsgränder lämnade vi stan och siktade österut. Med mycket underlig musik och ganska kallt i bussen var det svårt att sova men till slut lyckades nog de flesta få en liten blund iallafall. Vi nådde en liten pytteort kring sjutiden och serverades frukost (te, kaffe, bröd och marmelad - alla glutenintoleranta ropar hej på tre) innan vi åkte den sista halvtimmen till starten av trekken som ligger på 4300 m höjd. Väl där gick vi ca 20 minuter i gegga innan Stina fick tag i en häst för 70 soles (210 kr, mkt rimligt och värt mtp hennes tillstånd senaste dagarna) och vi andra stretade på mot toppen på ca 5100 m. Det var tungt och ont om syre och jag gick överjävligt långsamt idag men så kan det vara ibland faktiskt. Efter tre och en halv timme nådde jag toppen, sist i vårt gäng med tre glada blondiner ivrigt påhejande sista biten däruppifrån. Vandringen i sig var mycket vacker med mäktiga berg och stigen som ringlade fram längs en vidsträckt dalgång över små bäckar och kullar, lamor och får överallt på bergssidan och locals i traditionella kläder som hyr ut hästar åt turisterna. Berget i sig är ju dock en egen historia. Det är alltså randigt. Låter bilderna (edit: internet är en bajshög - ni får en bild så länge, hoppas på fler imorgon och ska försöka tömma kameran också) tala för sig själva men alltså ja. Ville grina lite när jag nådde toppen för att jag faktiskt fixade det (klart jag visste att jag skulle göra det, finns väldigt lite som talar för att ge upp i den här kroppen men det gick verkligen fruktansvärt långsamt idag) och fick den där magiska kicken av att ha besegrat ett berg på egen hand och ta fina bilder och självklart dansa reccedans med min andra hälft. Frågar ni mig imorgon skulle jag gladeligen göra om det men det var mer än en gång idag som jag undrade vad i hela fridens tider jag gett mig in på. Kan ej ladda upp filmer här men kikar ni på min och Stinas story på instagram (stinajuh & frikafjallstrom) så får ni bland annat se hästar, branta stup och hagel.