Nu blir det inlägg på varandra här men så kan det gå när vi vill uppdatera past och present på samma gång, håll till godo helt enkelt. 

Titt som tätt blir jag frustrerad över spanskan. Jag menar, vi tar oss fram och allt löser sig alltid men det är lite spännande ibland att beställa mat en inte vet vad det är, förstå vägbeskrivningar som forsar emot en i hundratjugo knyck eller att förklara för någon att ris och pasta inte alls är gjorda av samma sak. Det är lite klurigt när en har sämre ordförråd än en fyraåring och de konversationer som förs allt som oftast går i stil med Cotton Eye Joe: "where did you come from, where did you go" 🎶 

Men jag ska ändå tillstå att jag är bättre än jag tror, och att jag är ganska stolt över hur mycket jag har lyckats lära mig själv under de månader vi varit i spansktalande länder. (Fuck you Jante) Lite har jag faktiskt Elisabet att tacka för (insåg när jag tänkte efter att jag kunde rabbla några spanska verb, sjukt men sant och jävligt användbart) och sen har vi Hannas standard-hälsningsfras i högstadiet "Hola, guapa!". Har aldrig hört så många olika ord för snygg, vacker, fin och söt som under denna resa. Även när en känner sig skabbig pga suttit i en buss hela dagen och är klädd i ett stort reklamlinne från vulcano boarding i Nicaragua med skitigt hår nedtryckt under en keps och har dubbla ryggsäckar så säger de "muy lindo!" bara för att vi ser så annorlunda ut med vårt ljusa hår och blå ögon. Upptäckte när vi hängde med Stefanie från Holland (snart träffas vi igen, tacka gudarna!) att vi allihopa kan gå för svenskor eller holländskor beroende på vad en känner för.

Nog svamlat. Idag har vi googlat mycket, åkt lite buss, provat arton lamatröjor men köpt ingen, letat efter den godaste vegetariska lasagnen Stina någonsin ätit men ej hittat den, fotat en vulkan på håll, bestämt oss för att ta en taxi och sen sprungit till en buss istället och sparat två dollar, köpt fem grenadilla för en dollar och nu just checkat in på ett hostel i Latacunga. Här är det kallt. Tjipp!