Vid femtiden knackade det på tältet och vi fick rykande hett koka-te på sängen. Vi packade ihop oss och serverades pannkaksfrukost innan vi gav oss ut i leran och regnet med sikte på den högsta punkten på vandringen, 4600 m upp på Salkantay mountain. Det tog oss tre timmar med växlande brant uppför och mer platta partier och vi belönades med absolut noll sikt och ösregn där uppe. Lika glada för det fortsatte vi ned på andra sidan och gick två timmar till ned till lunch-campet. Blöta och huttrande kastade vi i oss varm soppa, kyckling och ris (surprise) och varmt te innan vi gick de sista tre timmarna ned till campet för kvällen som låg i en liten by. Här serverades vi te och popcorn och middag innan vi alla slocknade med trötta fötter efter en lång dag. 

Dagen efter vaknade vi vid sex och fick återigen koka-te i sängen innan vi packade ihop oss och fick njuta av omelettfrukost. Dagens vandring gick längs en väg som snirklade längs bergssidan med en liten älv slingrande längst där nere i dalen. Solen strålade och det var kalasvarmt och vi skuttade över massvis av bäckar som rann över vägen. Till slut nådde vi en plats där vi blev upphämtade av en PARTYBIL där chauffören spelade asnajs gammal house och sen käkade vi lunch (guac till förrätt YAY). Efter lunch drog vi till varma källor och badade hela eftermiddagen innan vi köpte en flaska chilensk Frontera och käkade middag. Sedan gjorde de i ordning en bonfire och vi myste kvällen lång med marschmallows och "never have I ever" med 22årige Tom från Frankrike (som har en man bun to die for). 

Tredje dagen hade vi på morgonen en mkt hetsig diskussion med vår agency då vi var minst 100% säkra på att ziplining var inkluderat i vår trek men de vägrade ge med sig och det hela slutade med att vi fick gå med resten av gruppen. Vi gick ca 3 timmar längs vägen (sådär kul kanske) men det var en mäktig älv som forsade fram bredvid iaf så det var ju lite kul, plus att vi hade utsikt över Machu Picchu mountain. Lunchen serverades i Hidroelectrica och sen gick vi tre timmar till längs tågrälsen (halvvägs frågade Tom om Sanne kunde "hold his stick"och jag höll på att avlida när han räckte fram sin vandringskäpp) till Aguas Calientes där vi checkade in på ett hostel med VARMVATTEN och WIFI och EL. L Y X. Vi duschade och gick på stan för att köpa snacks och lunch till besökat i ruinen dagen efter. Sen käkade vi middag allihop på en restaurang och fick våra biljetter till Machu Picchu (där vi alla fyra var från Holland? Liksom...hur då? Men enligt vår guide så "är vi ju i Peru så det är lugnt") sen köpte vi mkt overpriced choklad, åt den och somnade sedan ovaggat med trötta fötter och larmet ställt på 03.50.

Vid 04.15 fick vi snacks och gav oss sedan iväg mot första checkpointen som öppnar 05.00 för att kunna vara uppe vid Machu Pichu 06.00 när gaten öppnade. Efter 1736 steg och mycket svett var vi äntligen uppe 06.05 och fick vara bland de första där inne. Vilken känsla! Efter sex timmar av lamaselfies i soluppgången, reccedans, konstiga förklaringar av vår guide, trappor överallt, smygätande på en gräsplätt (ej tillåtet med mat?! Så elakt) och allmänt stirrande på omgivningen så begav vi oss neröver igen. Regnet kom precis när vi började gå ned men det kändes okej för vi fick sol och fint när vi var där inne. Sen ägnade vi resten av dagen att äta och sova, vi köpte tom en chokladbit på den billiga chokladaffären; (egentligen borde vi kalla den "den mindre dyra" snarare men nåja) jäkligt välförtjänt faktiskt.  

Vi vaknade allihop överdrivet tidigt men sov ända till åtta innan vi gick upp, packade ihop oss och käkade frukost. Vid tiotiden hade vi såsat klart och begav oss längs tågrälsen tillbaka mot Hidroelectrica. Vi träffade en skum turkisk gubbe och tog roliga kort på rälsen längs vägen men mest kämpade vi bara på med trötta fötter och tunga ben. Väl framme köpte vi en "menu del dia" för 10 soles, kissade och hämtade våra sovsäckar som låg där och väntade på oss. Sedan väntade sex timmar i en buss tillbaka till Cusco. Efter ett tag slutade vägen vara tvärkass och övergick till att bara vara halvsämst men det slutade inte vara 150 grader i bussen för det. Om vi kunde hade vi lagt in en film här för att visa vägkvalitet/branta stup/älvar med kräkmycket vatten i men ni får helt enkelt föreställa er.