Well hello. Igår satte vi oss på bussen mot Panajachel, största staden vid sjön Atitlán. Och vad träffar vi inte på bussen om två gode sköna stockholmare - Tina & Linnéa. Med hjälp av deras utomförträffliga spanska tog vi oss med båt över sjön till San Pedro och checkade in på ett tokbilligt hostel. Sedan käkade vi jättegod street food för inga pengar och satt och snackade skit och drack vin halva natten. Imorse gick vi upp 04.30 och 05.00 satt vi i en tuktuk på väg upp till vulkanen med samma namn som staden. Utrustade med pannlampor och överdrivet mycket fika stretade vi sedan mot toppen i 4 h innan vi äntligen nådde 3000 meters höjd och fick se ut över hela sjön och alla vulkaner omkring. Fantastisk vy och så jävla gött att få känna den där magiska känslan av success och accomplishment som en ej kan få på annat sätt än att bestiga berg. Efter att ha ätit nästan allt fika och tagit tusen bilder och blivit kompis med en local och hans svarta hund Black (haha) så trillade/snubblade/sprang/tramsade vi oss ned för berget och köpte tacos för 15 Q till lunch. En mycket efterlängtad dusch senare ligger jag nu i en hängmatta och beundrar utsikten från tredje våningen samt alla bilder från idag. Ni får nöja er med mobilbilder så länge pga slut batteri i datorn men det kommer! Imorgon hänger vi på brudarna till Antigua för att hitta nya vulkaner att bestiga.