Två utslagna tjejer har nu överlevt den löjligt långa resan från Costa Rica till Guatemala. Jävlar vad vi är bra! Sitter på ett skitbra hostel med
* varma duschar
* bra läge
* kök
* billig öl
* bra pris ($8).
Efter de senaste dagarnas kostanta resande känns det fint som SNUS (eller något annat likvärdigt som kanske sådant där riktigt finkornigt salt som vissa har på maten men som egentligen bara är damm och jättesvårt att dosera) att äntligen vara framme och inte behöva åka buss imorgon. Guatemala känns hundra procent kanonbra hittills och nu ska vi ta en nap innan vi försöker oss på att laga middag. Hittade en ultrabillig affär med sojafärs för 16 kr så ikväll blir det pastasås.
Tyvärr är detta det andra hostlet i rad där frukost ingår (jättebra tror ni kanske och ja det hade det kunnat vara MEN (tänk Tony Irving)) DET ÄR ENDAST PANNKAKA. Bu säger min mage & därför har vi köpt majsmjöl som jag ska göra tortillas på imorn till frukost!
Nedan ser ni:
* cool Stina på Ticabus terminal i Managua
* fin utsikt över två av Nicaraguas vulkaner från bussen
* mkt oklar skylt på toan på en bussterminal
* jul i Guatemala redan alltså
* El Salvadors suraste busschaufför som smsade och körde samtidigt exakt hela resan
Skall styra upp rimligare bilder och liv inom en snar framtid. Lovar. Håll till godo med dagens citat "broccoli och vit vit vit vit vit vit...kål? Vad heter det?" (Menas blomkål) samt "han har definitivt sovit för han har inte trosorna i byxorna längre" (menas skjortan ej nedstoppad i byxorna).
Nog svamlat