Ja så nu har vi varit i världens största saltöken. Det var ju hyfsat coolt. Mil efter mil med salt så långt ögat når och mitt i allt en liten ö med kaktusar på. Vi åkte runt i en 4x4 tillsammans med en tjej från Colombia, två tyskor & ett par från UME 😍 Sasha & Vera är på väg åt andra hållet jämfört med oss och vi råkade bara signa upp för samma tour (förutom att vi betalde 50 kr mindre, förhandlingsskills ✌) men gud ändå vad roligt det var att få snacka lite dialekt alltså, något svältfödd på det atm. Ett par riktiga sköningar var det iallafall så när vi tagit alla löjliga perspektivbilder och sett solen gå ned över öknen så möttes vi upp för att käka middag ihop på ett tacoställe innan vi däckade direkt. Lång dag mtp att vi åkte nattbuss och på morgonen bara lämnade väskorna på hostlet innan vi käkade frukost och började förhandla om dagsturen så den sängen satt fint (och kändes väldigt lyxig jämfört med att sova på buss även om den senaste bussen vi åkte med var jäkligt bra och en tom fick en filt!).
Nu sitter vi på en ny buss (surprise!) mot Calama där vi ska byta buss till San Pedro de Atacama. Vi har just passerat gränsen och stämplat ut ur Bolivia och betalat 15 högst oklara bolivianos för att få lämna landet. Än så länge befinner vi oss i ingenmansland mitt i öknen med snötäckta toppar på varje sida. Det är en vacker del av världen vi befinner oss i, det kan konstateras varje dag. Vi hade himla tur igår också för solen sken precis hela dagen. Svårt att inte njuta av livet även om Stina fortfarande är förkyld som en liten...vilken liknelse en nu ska dra för att ni ska förstå hur förkyld hon är men alltså på riktigt JÄTTEförkyld. Vi vilar heller aldrig riktigt så hennes kropp har väl inte bästa förutsättningarna för att få ordning på skiten men ikväll blir en lugn kväll bara vi kommer fram någon himla gång och hittar ett vettigt hostel.
Planen i Chile är iallafall att åka och titta på Atacamaöknen och lite coola naturfenomen innan vi beger oss norrut mot Peru igen.
Fortsättning: vi stod i ingenmansland i en timme innan vi fick byta buss av någon anledning, sedan åkte vi till gränskontrollen på chilenska sidan och hujedamig vad de var noggranna. Det var först passkontroll och sedan knarkhundar och en tullkille som tog sig själv och sitt jobb en gnutta för seriöst och tvingade alla som skrivit fult på sina tullpapper att skriva om innan vi fick gå in till själva tullen och de skulle ha upp vartenda par trosor ur väskan. "Vad är det i den här påsen?" "underkläder" *känner misstäksamt på påsen* "bara underkläder?" "MEN JA HAR DU HÖRT TALAS OM EN BYGELBH?" okej jag sa inte det för jag har ingen aning om vad bygelbh heter på spanska men det var en liten röst som skrek det i mitt huvud medan jag log och nickade trevligt och önskade att jag låg på en strand och åt magnum double i solen.
Nåååväl vi kom därifrån efter hundra år och skulle byta buss i Calama. Vi räknade ut att vi hade knappt två timmar på oss att hitta en bankomat och äta middag innan bussen gick. Sagt och gjort, vi gick ett par kvarter och hittade både en pengamaskin i ett apotek och en tant som lagade pommes med palta (avokado) till rejält haussade priser och mätta och glada i hågen köpte vi lite frukt och gick sedan direkt vilse på väg tillbaka till bussen. Efter att ha vimsat ett par varv runt kvarteren och frågat två vänliga gubbar som verkligen ville hjälpa till men inte alls lyckades med det så backtrackade vi och hittade bussen....som hade gått. Vi var en halvtimme sena och inte en halvtimme tidiga som vi trodde eftersom vi är i FUCKING CHILE som har en annan TIDSZON än Bolivia. JAHA. BU.
Vi frågade om en annan bussagency, fick ett tips och gick dit men de hade inte bussar till San Pedro. Nästa tips låg 2,5 kvarter bort men gav BINGO då de hade en buss till San Pedro som inte hade gått än. Vi lyckades dessutom med konststycket att köpa två av de tre sista platserna på bussen och nöjda men ganska trötta satte vi oss för den sista 1,5 h till den här himla staden som vi verkligen hoppas är värd allt detta tjafsande. Till råga på allt verkar livet vara dyrare i Chile så vi drar nog härifrån illa kvickt innan vi lyckas med några fler konststycken. Vi kom faktiskt på oss själva med att sakna centralamerikas chicken buses där en förvisso sitter trångt och det är varmt och jävligt men där bussarna går precis hela tiden, inte kostar någonting och det kommer upp tjocka tanter på bussen hela tiden och säljer det ena med det tredje så en aldrig hinner bli hungrig.
Inte nog med att det var becksvart och vi inte hittade nånstans när vi kom fram, alla hostel kostade skjortan också så vi gick runt halva stan för att hitta något billigt men till sist gav vi upp och tog ett för 10000 pesos vilket är 150 kr 😱
1 kommentar(er)
